En komedi för hela familjen
Manus: Skini Lindgård och Riddo Ridberg

Premiär 28.6.2024 på Lillholmen i Pargas

Pjäsen handlar om en brokig skara invånare i ett radhus. Villgott Storm är disponent och en sann vän av ordning. Han gör sitt bästa för att bibehålla lugn och tystnad i huset. Eftersom Storm älskar blommor och trädgårdsskötsel, har han anmält Radhusgatan 13B till en tävling i vem som har den finaste gården i staden. Han försöker få alla att dra sitt strå till stacken under ledning av en trädgårdskonsult. Det lyckas sisådär. Barnen, och vissa vuxna, tycks inte helhjärtat dela stränge Storms ambitioner. Störande stoj, skrotbilar, uppnosiga ungar och en del vuxna som inte riktigt respekterar disponentens disciplinära stil, ett marsvin som har rymt och ett antal portföljer stökar till det hela. Vissa tycker dessutom att det är viktigare att baka bebéer än att gräva i trädgårdslandet. Gårdskarl Koskinen försöker vara alla till lags, men är kanske inte den mest effektiva talkoarbetaren. En orkester som spelar i tvättstugan är också något som stör Storm, som älskar lugn och ro. Tävlingen avgörs efter några veckor, ska han hinna få ordning på sin gård?

PRESSKLIPP:

”Med 24 personer plus musikerna kunde det lätt bli stökigt och bökigt, men Riddo Ridbergs regi lyckas skapa ett behagligt flyt. Redan att få mängden medverkande att passa ihop utan tomgång på scenen och utdragna övergångar är en konst i sig. … De ungas scennärvaro bidrar med stor glädje. … Men så har vi barn- och tonårsgänget som bidrar med något utöver det vanliga. Här finns ledarfiguren Charlie (Leaf Nordqvist) som från start tar på sig något av en berättarroll där hon introducerar miljön och skickligt omedelbart leder publiken in i kvällens stämning. Det är småsyskon och en bokmalkille, och så är det Charlies tre kompisar – Ines (Aino Airosto), Kajsa (Louise Gestranius) och Jenny (Ellen Helenius) – som tillsammans med det Pippi-liknande yrvädret Mimmi (Saga Helenius) blir kvällens glänsande fixpunkter. Det handlar inte minst om att de på scenen är så trygga med varandra. Repliker uttalas hur naturligt och självklart som helst, och när kärngänget bjuder på en skön scennärvaro blir det så mycket mer än den där charmfaktorn. … Också ramen fungerar. En luftig detaljrik scenografi som utnyttjar miljön utanför den egentliga scenen. Ljudbilden är utmärkt, man faktiskt hör alla repliker samtidigt som retrorockarna snyggt mixas in i helheten. … Så blir Radhusgatan 13B till något som lättsam sommarteater är som bäst. Det handlar ju också så mycket om en gemenskap, om en direktkontakt mellan scen och publik, och i det här fallet också om ett manifesterande av staden Pargas vitala teaterliv.” YLE/T. Jansson, 1.7.2024

”Väl inne ser åskådaren ut över gården, ett fint perspektiv, välfunnet av Bobo Lundén, som är årets scenograf. … Det stormas in från höger och vänster och kan stundtals bli rätt stimmigt, men pjäsförfattarna (Lindgård och Ridberg) och regin (Ridberg) har gjort Radhusgatan 13 B till barnens pjäs. Barn som aktörer ser man sparsamt på proffsscener, då ofta som unga varianter av vuxna huvudpersoner. Men en samfundsteater där man kan operera med amatörer har en annan utgångspunkt, och den har Teaterboulage lyft fram. Här kan alla åldrar få plats i egen rätt … Barnen bär den outbrutna energin. … Gårdens barn, pjäsens dynamo, njuter av att stå på scenen. Det bådar gott för teaterföreningens framtid. … Pjäsen blir på så sätt en pjäs med en lång eftersmak av feelgood.” ÅU/A-C. Snickars, 30.6.2024

”Det charmiga med pjäsen är att många i publiken säkert kan känna igen karaktärerna som bor på Radhusgatan 13 B från sina liv. Vi har väl alla haft en granne eller två som vill styra och ställa lite mer än vad som hör till? Eller känner någon som likt gårdskarlen Koskinen, spelad av Toni Lahtinen, vill vara alla till lags? Miljön pjäsen utspelar sig i gör att den känns mer verklig, trots många oväntade och nyckfulla vändningar i handlingen. … Mycket av pjäsens färgranna utseende kommer från kläderna och de är även med och bygger upp karaktärernas egenskaper. Det är Maria Lundén som ansvarat för dräkterna. Alla barn har tilldelats en specifik färg som deras kläder baserar sig på, med roliga strumpor och matchande skosnören och mössor. De vuxnas kläder är kanske snäppet mindre färggranna än barnens och klänningarna har ett 50-tals stuk, medan frisyrerna har en sorts 40-tals känsla. Det här gör att pjäsen känns som att den utspelar sig i en tidlös småstad, då man blandar de olika årtalen. Systrarna Flora och Fauna har matchande gröna klänningar, så sekunden de går ut på scen, ser publiken att de hör ihop. Mitt i allt det färggranna har man Villgott med sin bruna kostym och välkammade hår, vilket ger en sorts kontrast till det hela som passar hans karaktär. … Om man tittar riktigt noga, kanske man märker att B:et i 13 B på väggen faller på sned under pausen mellan den första och andra akten, samtidigt som radhusgården blir allt mer kaotisk, trots Villgotts försök att få ordning på torpet. Det är nu som handlingen tar riktig fart och publiken får se hur alla trådar blir sammanknutna. … Pjäsen har ett väldigt prydligt slut, där Charlie (Leaf Nordqvist), berättar hur det gick sedan för de olika karaktärerna. De får alla ett fint avslut med flera giftermål och passliga slut för varje karaktär. … Vi får även se lite HBTQ-representation vilket var väldigt uppfriskande. … Radhusgatan 13 B är en väldigt charmig och fartfylld pjäs, med många vändningar och kan underhålla både barn och vuxna.” Pargas Kungörelser/L. Turkki, 4.7.2024