BABYFACE

– tonår, livslögner och 90-tals musik

Manus: Skini Lindgård

Urpremiär 25.6.2019 på Lillholmen

Året är 1996. Danne är 16 år, och enligt sin flickvän är han jättesöt. Hans morsa Doris går fortfarande klädd i läderrock och sjunger i bandet The Blizzard. Deras liv är lugnt och stabilt, och allt är frid och fröjd. Men en dag får Danne reda på något, som närapå raserar hans trygga värld. Kan han lita på någon alls?

HZP_190624_TB-BF_004_WEB

PRESSKLIPP:

”Titeln pekar på Danne, en kille som är kaxig och känslig, en sextonåring som man kan sympatisera med. Christoffer Rönnholm har rollen och han har ett kroppsspråk som är trovärdigt – om man får använda det trista ordet. Dannes sätt att insistera på sin plats i livet, och också att ta till flykten, det gestaltar Rönnholm så man känner det som något av essensen i att vara 16. Flickvän finns också, men på den fronten skulle inte ske mycket om inte hon, Isa, tog initiativ. Isas utspel är prövande men träffsäkert. ”Tycker du att jag är ful?” frågar Desirée Kavanders Isa i njutningsfull förväntan. Hon har inte väldigt många scener i ”Babyface”, men hon sätter spår. … Pjäsen arbetar episodiskt, och de olika scenbilderna är utspridda i hela scenrummet. … Med några handgrepp kan man framställa andra mer tillfälliga spelrum. Teaterboulages scenograf sedan ett par år, Minna Ihalainen, är mycket påhittig. … I mitten ståtar bandets replokal och scen. Nu delas den med Dannes band, som heter Abnormal Apes. … Medlemmarna i Abnormal Apes måste nämnas särskilt. Wilma Sundqvist, Emma Lindgård, Lisa Taulio är toppen, den motströmskraft som föreställningen behöver. … På sätt och vis blir de mindre rollerna stommen i pjäsen. Eller om man vill formulera det så här: här finns insikten att alla roller är viktiga, att ingen ska kallas biroll. Om någon kan skapa just en sån stämning är det Riddo Ridberg, regissör. Därför är det också fint att bandet är det som fysiskt står i centrum. … Scenbandet The Blizzard består av Anton Elmvik, Victor Korpela, Oskar Yrjölä och Myyri Ruokolahti. De hinner röra vid nästan två dussin låtar. … Victor Korpela gör sig väl i ”Telepatiaa” och Myyri Ruokolahti, som sköter det mesta av sången gör en snabb och känslig version av Marie Fredrikssons ”Sparvöga” som publiken ljudligt uppskattar. Mecki Ruokolahti återkommer i bandet, särskilt mot pjäsens upplösning, när alla trådar som man knytas ihop ska hanteras. Då har dräktskaparen Maria Lundén, som frossat i 1990-talets outfits för alla (mönstren, färgkombinationerna, säckigheten!), skapat en kreation som är tidsenlig men samtidigt gör henne förödande vacker. Hon sjunger ”Somebody to Love” av Jefferson Airplane och man slungas tillbaka till ”Flickan i läderrock” där hon sjöng ”Because the Night”, oförglömligt. … Mycket i pjäsen är också tillbakablickar. Hur det står till med Doris egen pappa kommer i dagen. Doris mamma Ingegerd, Fia Isaksson, har en del att berätta. Och Danne får smaka på livets hårdhet i jakten på sin egen pappa. … I upplösningens sluträkning är de dominerande känslorna värme, acceptans och lite vemod. Sånt här är livet, så här blev det. Att behålla värmen mellan människorna blir det viktigaste. … Humorn i pjäsen serveras som slagfärdighet mer än situationskomik. Där situationskomik finns är den snabb och elegant.”
ÅU/A-C. Snickars, 26.6.2019.

”Babyface osoittaa jälleen paraislaisten harrastajien kunnianhimoisen suhtautumisen teatterin tekemiseen. … Babyface on löyhästi jatkoa Skini Lindgårdin aiemmin kirjoittamalle trilogialle ja etenkin sen viimeiselle osalle, Dorikselle (2016). Siinä nimihenkilö kipuili varhaisaikuisuuttaan pienen lapsen äidin, bändin laulusolistin ja bilettäjän roolien välissä. Nyt kriisiin joutuu Doriksen 16-vuotias poika, Babyfaceksi kutsuttu Danne. … Babyface on näytelmä nuoruudesta, identiteetistä, ystävyydestä ja suvun salaisuuksista. Tapahtumat sijoittuvat kesään 1996, jolloin Dannelle selviää, ettei hänelle ole kerrottu kaikkea taustastaan. Äidilleen ja isovanhemmilleen suuttuneena Danne karkaa kotoa. … Vaikka Babyfacen pääosassa ovat nuoret, näytelmässä kerrotaan samanaikaisesti kolmen sukupolven tarinoita, ja vilahtaapa lopussa neljäskin. Ratkaisu tuo kokonaisuuteen mukavaa runsautta ja monenlaista huumoria mutta myös yhteisöllisyyttä ja historiantajua. … Kätevät lavastusratkaisut ihastuttavat, puvustus ja maskeeraus palauttavat 1990-luvun näyttämölle ja bändi soittaa taas kerran mielettömän hyvin. Itse asiassa mukana on kaksi bändiä, Doriksen The Blizzard ja Dannen Abnormal Apes, jonka aloittelijamaisuuden annetaan hauskasti myös kuulua. … Dannen ja hänen tyttöystävänsä Isan rooleja esittävät ensikertalaiset Christoffer Rönnholm ja Desirée Kavander, mutta jälki on heti vakuuttavaa. He ovat ilmeikkäitä, herkkiä, koomisia ja tosia. Myös muut nuoret onnistuvat hyvin. Erityismaininnan ansaitsee mainio Lisa Taulio adhd-tyyppisen rumpali Nemon roolissa.”
TURUN SANOMAT/I. Haapanen, 26.6.2019.

”Teaterboulages sommarpjäs Babyface blev som väntat en stor succé. Orsakerna är flera. Den främsta är nog Skini Lindgårds strålande manus. … Teaterboulages gamla och unga ringrävar samt hela fem nya skådisar har fått sakkunnig regi av Riddo Ridberg. … Christoffer Rönnholm i den krävande huvudrollen som Doris 16-åriga son Danne spelar trovärdigt en vilsen tonåring. … Musiken är en lika viktig del av berättelsen som händelserna på scenen och smälter helt organiskt in i föreställningen. Publiken uppskattade de välkända låtarna och bandet fick applåder efter alla låtar. Musiken har alltid varit ett av boulages starka kort. … Minna Ihalainens scenografi på Lillholmen är fyndigt förverkligad. … Sympatiskt upplever man omsorgen om miljön. Avfallet från serveringen sorteras och minimeras rentav så, att den som har egen mugg med sig, får sitt pauskaffe gratis!”
ANNONSBLADET/I. Sandman, 27.6.2019.

”Monet menestyneet näytelmät pohjautuvat määrätyn paikkakunnan mijlööseen. Näin myös Lindgårdin draamat, vaikkakin viimeisen juoni vie katsojat jopa Tukholman alamaailmaa ja tosi hurjaan tapahtumaan. … Olemme tottuneet siihen, että Teaterboulagessa yhdistyvät harrastelijateatterin lämpö ja ammattilaisten osaamisen. … Lillhomenin katetulla näyttämöllä Minna Ihalaisen lavastus sai ihmeitä aikaan. Tilat on niin ovelasti suunniteltu, että ne joustavasti, välillä vaan jonkun huonekalun vaihtamisella, kuvasivat useita yksityisasuntoja, bandien treenikämppää, juhlatiloja … Maria Lundénin pilke silmäkulmassa luoma puvustus toi mieleen 90-luvun teini- ja aikuismuodin.”
ILMOITUSLEHTI/I. Sandman, 27.6.2019.

”Det finns mycket man blir imponerad av. Det första jag kommer att tänka på är det alldeles fantastiska bandet The Blizzard som helt berättigat står i centrum av mångt och mycket. Att bandet med de helt fantastiska och begåvade Victor Korpela och Myyri Ruokolahti som huvudsakliga solister dessutom gör flera egna tolkningar av låtarna gör inte saken ett dugg sämre, snarast tvärtom. … Det som kanske gläder mest är att se flera nykomlingar på scenen. Christoffer Rönnholm har huvudrollen som Danne och Desirée Kavander spelar flickvännen Isa. Båda två gör sina rollprestationer väldigt övertygande och uttrycksfullt. … De tidsenliga kläderna med sina flanellskjortor, enorma munkjackor och säckiga byxor får en kanske inte att direkt längta tillbaka till den erans mode, men är utan tvekan autentiska.”
PK/M. Heinrichs, 11.7.2019.

NÅGRA PUBLIKKOMMENTARER (plockade från Facebook):

Teaterboulage gjorde det igen, Babyface är en fenomenal helhet! Musiken, scenografin, skådisarna, manuset, regin, ALLT!

Rena rama superunderhållningen! Mycket skratt, några tårar och massor med musiknjutning. Varm intrig, imponerande rolltolkningar, härlig musik och musiker, ljuvliga solister! Så imponerade över text, regi och scenografi.

Nyt tulee ylistystä. Olin tänään elämäni ensimmäistä kertaa kesäteatterissa. Tarinassa samaistuin omaan nuoruuteeni, sanaakaan en ymmärtänyt koska esitys oli toisella kotimaisella, mutta olin juonessa kiinni. Mahtavaa näyttelijäsuoritusta, hyvää livemusaa ja upea paikka.

Årets teaterhändelse för mitt vidkommande. Fantastiskt gäng som gör en otroligt fin föreställning!

Dom gjorde det igen! En pjäs i 90-tals feeling och jättefin musik!

Ni var härliga. Så mycket känslor att jag till slut inte visste om jag sku skratta eller gråta.

Kyllä oli hieno! Sujuva tarina, ihana teksti, hyvät näyttelijät – ja ne laulajat! Hienosti vaikeitakin asioita käsiteltiin. Lämminhenkinen. Hyvä mieli.

Såååå duktiga skådisar. Och de musikaliska talangerna, häääärliga … Tack!

Jättebra, musiken super och bullarna himmelska och inget regn i pausen. Tusen tack!

Tack för suverän föreställning! Ni lyckades pricka 90-talsmodet rätt och inte allt neon, magväskor och skärmmössor man ser på alla 90-talsfestivaler.

Helt frälst av den fina musiken som suverent kopplade ihop de olika scenerna.

Teaterboulage gjorde det igen! Nya och nygamla förmågor, ni är super!

Oli todella hyvä. Ja mikä musiikki. Siis mikä flashback.

Otroliga talanger. Alla fantastiska!

Fin och underhållande sommarteater!

Alltså vilken flashback till tonåren och 90-talet. Gillade skarpt!

Det var värt att komma från Ekenäs och se på er!

Olen taas niin imponeerattu, olette kyllä ihme porukkaa. Pelastitte päiväni. Vilken karisma, vilken talang, ni alla är super!

Christoffer och Desirée spelar verkligen naturligt och trovärdigt sina roller, fina prestationer. Fjortisbandets scennärvaro är helt fantastisk. Och bandet. Tack för en fin teaterupplevelse!

Högklassigt och snyggt gjord pjäs.

Kiva och intressant story som höll en fången allt i genom. Beundrar alla skådespelare, förverkligandet av scenografin, alla musiker och tolkningen av låtarna var super. De gav mej kalla kårar och varma vågor om vartannat!

Super! Så många talanger på scenen, humor och allvar, livets alla nyanser, och fantastisk musik som kompade allt helt perfekt.

Vilken fullträff på Lillholmen i år. Allt satt som det skulle. Utom kläderna som inte verkade sitta på nån, 90-tals mode. Fina rollprestationer och sjukt bra band som vanligt!

Babyface ja koko ilta oli ihana, liikuttava, sydämeenkäypä. Tekijät kautta linjan taitavia, bändi laulajineen ilmiömäisen hyvä. Teaterboulagen ohjelmisto poikkeaa stereotyyppisestä kesäteatterista, väkinäinen hassuttelu ja ylinäytteleminen puuttuu, tämäkin veto oli vilpittömän koskettava.

 

Produktion

Regi –
Riddo Ridberg

Scenografi, rekvisita –
Minna Ihalainen

Scenografins förverkligande –
Stefan Drugg, Minna Ihalainen,
Pålle Reuter, Jonny Randström,
Janne Lindgård

Dräkter –
Maria Lundén

Mask- och frisyrdesign –
Milana Keskikastari

Maskerare –
ensemblen

Grafisk design –
Sam Sihvonen

Foton, trailer –
Lasse Andersson/
Henrik Zoom Photography

Musik- och sångarrangemang –
The Blizzard

Musikansvarig, bandledare –
Anton Elmvik

Ljusteknikriggning –
Tony Nurmi

Ljustekniker, roudare –
Odwar Bäcklund

Rekvisita-assistent –
Janina Carlsson, m.fl.

Spelplats-allt-i-allo: –
Janne Lindgård

Kioskansvarig –
Kaati Drugg

Produktionsansvarig –
Ida Ridberg

På scen

Danne –
Christoffer Rönnholm 

Doris (Dannes mamma) –
Mecki Ruokolahti 

Ingegerd (Dannes mormor) –
Fia Isaksson

Isa (Dannes flickvän) –
Desirée Kavander 

Albert (sång & gitarr i Blizzard) –
Victor Korpela 

Birre (bas i Blizzard) –
Anton Elmvik 

Kajsa (sång & synt i Blizzard) –
Myyri Ruokolahti

Ringo (trummor i Blizzard) –
Oskar Yrjölä 

Jackie (bas i Abnormal Apes) –
Wilma Sundqvist 

Bongo (gitarr i Abnormal Apes) –
Dam på fest –
Teresa (bartender Moonlight Bar) –
Emma Lindgård 

Nemo (trummor i Abnormal Apes) –
Jessica (Dannes styvmor) –
Lisa Taulio 

Sirpa (Doris väninna) –
Elin Söderholm 

Nina (Doris väninna) –
Frida Lassus

Gunnar (Ingegerds f.d. man) –
Daniel Kavander

Marita (Gunnars nya vän) –
Erja Lindell

Vikarierande journalist –
Ingegerds mamma –
Skini Lindgård

Mike (bartender Moonlight Bar) –
Ingegerds pappa –
Riddo Ridberg

Man på fest –
Zaza (portier Moonlight Bar) –
Sebastian Allén

Man på fest –
Robbe (utkastare Moonlight Bar) –
Toni Lahtinen

Skum typ –
Man på fest –
Radko (barägare Moonlight Bar) –
Yngve Sjöblom

Glad man på fester –
Mauno Markkula