Manus: Ingmar Bergman
Premiär 19.11.2008 i Hotel Kalkstrands Teatersalong
PRESSKLIPP:
”Se seriös teater i Pargas! Teaterboulages Ingmar Bergman-pjäs Höstsonaten, som hade premiär på onsdagen, är en ytterst ambitiös satsning. Satsningen är en fullträff, egentligen bättre än Svenska Teaterns, där pjäsen spelades i fjol! … Lättsamma komedier, barnpjäser, historiska pjäser och revyer är vad amatörteatrarna mest koncentrerar sig på. Det är modigt att ge sig i kast med ett så allvarligt drama som Höstsonaten. … Men främmande för de flesta människors vardagliga erfarenheter är Höstsonaten inte. I de flesta vanliga familjer finns känslor av kärlek, hat, övergivenhet, bitterhet, men i många fall får man inte lyfta katten på bordet. Det gör Ingmar Bergman och Teaterboulage. … I sin regi har han (Lastuniemi) lyckats få de fyra skådespelarna att spela sina roller som vilka yrkesskådespelare som helst. Eftersom alla repliker, alla ord är fyllda av betydelse, varje gest och min kräver fullständig ärlighet, blir man imponerad av Anna Franks, Eivor Lindgårds, Kati Karlssons och Samuel Karlssons tolkningar av rollerna.”
CA-NEWS/I. Sandman, 20.11.2008”Teaterboulages uppsättning av Höstsonaten blir berörande tack vare en genomtänkt ram och distinkt personregi. … Pargas har ingen riktig teatersalong, men den här gången har man lyckats få sitt spelutrymme på Hotell Kalkstrand att fungera klanderfritt. Man har varit mån om akustiken, belysningen sitter exakt och hjälper scenografin, som markerar fyra rum i en scenbild: en sal i prästgården, gästrummet där modern bor, sjukrummet där systern ligger, och platsen vid brunnen dit Eva gärna går. … Eva, hustrun, gestaltas av Anna Frank, som helt klart kommer att låta höra av sig i fortsatta teatersammanhang. Hennes spel är koncentrerat, plastiken återhållsam, men mimiken desto mer levande. … Scenens övertag över filmen är att alla mödolöst kan vara närvarande i samma ögonblick. … alla blir delar av det hela, varandras orsaker och verkan. De fyra kunde vara en enda person. Just det känns oväntat rörande.”
HBL/A-C. Snickars, 26.11.2008”Kärlek, hat, besvikelse och längtan skildras känsligt i Teaterboulages uppsättning av Höstsonaten. … De (skådespelarna) är helt enkelt rasande bra. Allihop. … Texten är vacker, förtätad, och väljer äkta ord istället för psykologiserande jox. Scenografin signerad Lasse Harkkala tar fasta på seendet i en enorm nässelfjäril med ögon på vingarna som är målade på bakväggen. När det är mörkt på scenen, vilket det är ibland, lyser ögonen på fjärilsvingarna likt ormögon. … Regissören Jani Lastuniemi har lyckats både med att locka fram mångbottnade karaktärer ur sina skådespelare och att göra en tät helhet av hela föreställningen.”
ÅU/H. Hjelt, 21.11.2008”Proffsig prestation av Teaterboulage. … Man häpnar över hur in i minsta detalj varje skådespelare mejslar ut sin roll och hur väl kroppspråk och mimik bidrar till det som är allra viktigast i Bergmans pjäs, nämligen replikerna. … Eivor Lindgård spelar Charlottas svåra roll som visar både motbjudande, sympatiska och ömkansvärda sidor hos konsertpianisten. Man får också veta vad som har gjort henne till den hon är och det är lätt att känna medlidande med henne. … Scenografin och de tekniska arrangemangen är enkla men effektiva.”
ANNONSBLADET/IS, 27.11.2008”Teaterboulages höstpjäs imponerar. … Att återge den (pjäsen) kräver sin man och kvinna eller kanske i omvänd ordning, sin kvinna och man. I huvudrollerna är ju två kvinnor, konsertpianisten Charlotte och prästfrun Eva. Mor och dotter. … I Finland har Höstsonaten spelats på teaterscen tidigare endast en gång, av Svenska Teatern i Helsingfors. Aldrig av en amatörteater såsom nu. Men det gör Teaterboulage med all ära.”
PK/L- Lehtonen, 4.12.2008
