Manus: August Strindberg
Premiär 22.10.2015 i PIUG Kultursal, Pargas
Den indiska guden Indras dotter som kommer till jorden för att bekanta sig med hur människorna lever sina liv här. Hon träffar bland andra en officer, en advokat, en diktare, en portvakterska vid operan och andra personer och hon besöker olika platser. Allt på ett drömlikt sätt.
PRESSKLIPP:
“Teaterboulage kastar sig i höst in i Strindbergs ”Ett drömspel”. Det är inte första gången man tar upp en klassiker. För tre år sedan satte man upp en gripande och närgången version av Georg Büchners ”Woyzeck” med delvis samma skådespelare som nu. … Utrymmet i PIUG-salen är ommöblerat så att publiken sitter där man är van att scenen fanns, spelplatsen är en stor frilagd golvyta. … Den stora spelytan är både tillgång och utmaning. Det mest effektfulla i upplägget är hur man hanterar avståndet till publiken, scenerna med de hjulförsedda scenografiska komponenterna (Portvakterskans stol och bord), flyttar successivt närmare åskådarna. … Teaterboulage har skapat ett rum som man behärskar. De deklamatoriska utlöparna i pjäsen kan ju orsaka svårigheter också för garvade proffs, här visar man upp det man säkert går iland med. Det är tillräckligt. … Alla utom Alexandra Granberg och Jani Lastuniemi, som gör Officeren, har flera roller på sitt bord, ibland blir övergångarna mellan dem liksom glidande, som hos Ingeborg Spiik, som är både Portvakterskan och hembiträdet Kristin och lite till. Hennes sätt att kombinera moderlighet med något lite (eller mycket) farligt har en säker ton. … Linus Lassus olika roller är däremot klart avgränsade. Han tar ut svängarna mest som Karantänmästaren som bryskt delar in folk i sjuka och friska. Han ger honom ett lite oväntat idiom – man får själv gå och avlyssna det! Det är roande, men längre än så tillåter inte regissören Henrik Grönroos att man går för att fria till sin publik. Och väl är det, för ”Ett drömspel” har inåtvända och associativa stråk som måste få komma till sin rätt. Ett moment som understryker det i föreställningen är det koreografiska. Promoveringsscenen, som kunde bli kort och kärnfull om man går efter texten, får utrymme för alla sina ordlösa nyanser här. … ”Det är synd om människorna”, är gudadotterns konklusion. Men det finns grader i eländet. Äktenskapet är hemskt, där måste man jämka och lida, men skilsmässan är etter värre. Magnus Sundman som Advokaten, mannen som sett allt, ger oss en skiss av den oböjliga varianten av mansrollen. Lastuniemis Officer visar upp ett annat stråk: en gåtfull solitär med viss festivitas i auran. Ändå når han aldrig sitt mål, sin Victoria. Drömsekvensen, där han är skolpojke igen och misslyckas med att lösa det enklaste av matematiska uppdrag, fraktar oss alla tillbaka till ruta ett. Det är en lyckad scen. Där medverkar också William Stocks, som har flera lyskraftiga entréer, liksom Svante Karlsson, som också har Diktaren på sin lott, i Strindbergs beskrivning den minst fantasifulla av alla rollerna. Och själva slutscenen, där Indras dotter förbereder sitt återtåg, som, om man går strikt efter pjästexten, kan bli svulstigt predikande, blir här närmast ett uppvaknande.”
A-C. Snickars/ÅU, 24.10.2015
“Kaikkea voi tapahtua, kaikki on mahdollista ja todennäköistä. Aikaa ja paikkaa ei ole, henkilöt jakaantuvat, kahdentuvat, katoavat ja ilmestyvät. Näin kuvailee kirjailija esipuheessa. Näytelmä edustaakin surrealismia ennen surrealismin syntyä ja paneutuu ihmisenä olemisen syviin kerroksiin. … Henrik Grönroos on sovittanut Paraisille version, jossa surrealismi saa absurdeja sävyjä. Indran tyttären (Alexandra Granberg) myötätuntoinen, toistuva repliikki ”sääli ihmisiä” on ytimessä, mutta esitys osoittaa samalla, miten mielettömältä ja koomiseltakin monet asiat saattavat näyttää maapallon ulkopuolelta tulleen silmissä – usein myös maan pinnalta katsottuna. … Esityksessä korostuu ihmiselon keskeneräisyyden ja väkinäisyyden vaikutelma. Lavastus tuo mieleen vanhat seuranäyttämöt maalattuine kulisseineen, ja myös näyttelijäntyössä on realismista erottautuvaa, tarkoituksellista harrastelijamaisuutta. Monipuolisimmin ja syvällisimmin valittuun tyylilajiin pääsevät Jani Lastuniemi rakastuneena upseerina sekä Linus Lassus tanskaa puhuvana karanteenimestarina. … Paraislaisten Ett drömspel on sopivan mittaiseksi (75 minuuttia) sovitettu teatterillinen leikki, jonka kautta välittyy hyvin, ettei ihmisen sisin olemus ole muuttunut pätkääkään Strindbergin ajoista.”
I. Haapanen/TURUN SANOMAT, 24.10.2015“Den som minns Teaterboulages fina uppsättning av Ingmar Bergmans ”Höstsonaten” och andra krävande tilltag är föga överraskad av att man lyckas då man sätter upp en mer än hundra år gammal klassiker, Ett Drömspel. Premiären för en vecka sedan var en tolkning som Strindberg själv nog hade godkänt. … Handlingen går ut på att guden Indras dotter (Alexandra Granberg) stiger ner till jorden för att ta redan på hur människorna har det. Hon blir varse att det är synd om dem; repliken återkommer och stannar kvar i åskådarnas minne (den har faktiskt blivit ett bevingat ord alltsedan pjäsen spelades första gången år 1907!). … Problem och svårigheter att samsas, fåfäng längtan, löjeväckande beteende, egoism och ondska illustreras via rollfigurer såsom officeren (Jani Lastuniemi), advokaten (Magnus Sundman), portvakterskan med en schal full av alla sorgliga förtroenden hon har tvingats lyssna till (Ingeborg Spiik) och en mängd andra figurer, gestaltade av ovannämnda samt Svante Karlsson, Linus Lassus och William Stocks. Den lilla truppen förvandlar sig till ett helt gallerie av personager genom enkla dräktbyten, kroppsspråk och mimik. Henrik Grönroos har lyckats både med sin strama bearbetning och sin regi. I 75-minutersföreställningen har man gjort sig av med vissa longörer; dramat fängslar alltigenom. … Teaterboulages tolkning tillför den allvarliga pjäsen drag av komik. Man drar på mun åt figurernas ömklighet. Promotionsscenen är en höjdare, tolkad som den är via Solveig Ekholms koreografi! … Drömspelet är så långt från boulevardfarser och folklustspel som tänkas kan. Men det är väl inget fel att en föreställning ger publiken något att begrunda?” ANNONSBLADET/I. Sandman, 29.10.2015
NÅGRA PUBLIKKOMMENTARER (från Facebook):
– Absolut sevärt! Dröm eller verklighet? Huisiga rollprestationer!
– I regel gillar jag Teaterboulages höstpjäser mer än deras övriga produktioner. Drömspel var inget undantag. Tack för stark upplevelse. Mitt i allt framstår det bisarra som logiskt.
– Gillade skarpt. Tack Henrik Grönroos och Teaterboulage!
– Jag har alltid haft för mig att Strindberg är tung och svår men fick mitt antagande omkullkastat ikväll. Var och såg “Ett drömspel”, en alldeles ljuvlig pjäs. Lätt och klar fast däremellan finurlig och härligt absurd.
– Intressant, tidlös, mångsidig, känslofull. Utrymme både för fantasi och igenkännande. Har lust att se den en gång till.
– Värd att se!
– Gillade skarpt och kan varmt rekommendera! Ett stort tack till hela ensemblen!
– Måste tacka, tyckte det var högkvalitativt och mycket bra! Fina skådespelarinsatser!
– Den här ska man se! Strindberg är fortfarande aktuell.
