En ofattbart tragisk komedi
Manus: Marius von Mayenburg
Svensk översättning: Magnus Lindman
Premiär 24.10.2017 i Piug Kultursal
Herr L har uppfunnit en ny starkströmskontakt och är på väg att ta steget in i rampljuset som den framgångsrika vetenskapsmannen han är. Men hans chef gör allt för att förhindra hans offentliga framträdande och då kommer den vidriga sanningen fram – Herr L är förskräckligt ful. En ofattbart komisk tragedi om vad man gör då man plötsligt får reda på att man är förskräckligt ful.
PRESSKLIPP:
”Livet är en brutal lek på marknadens villkor. … Den fule är Samuel Karlssons första egna regi för Teaterboulage. Han håller väl samman den krumbuktade lekfullheten. Pjäsen är väldigt verbal, det mesta sker i texten. Det passar på ett plan Teaterboulages aktörer bra, man har ju en lång tradition av Pargasrevyer i ryggen. Ingenjör Lette, det första offret för trenden där man avstår från sitt individuella ansikte, gestaltas av Svante Karlsson. Hans roll står ofta vänd mot publiken. Han pallar för det, han dompterar rollens vanlighet och hur den med stigande desperation försöker hålla ställningarna. … Scenrummet är minimalistiskt vitt, längst fram finns två krackelerade speglar. De är förstås fyllda av mening – kanske någon haft ett efterlängtat raseriutbrott – vem vet. … De är estetiskt tilltalade och understryker den kliniska attityden i tankarna om framgång. … Skådespelarna klarar av att byta roll mitt i språnget, Anna Lindström från nedtonad hustru till aggressivt egenkär rik dam, Ingeborg Spiik som kallhamrad chef till plastkirurg som inte tänker på annat än sin egen karriär. Tim Eriksson doserar sitt rollbyte med en förändring i kroppshållning, han alternerar mellan anpasslig forskningsassistent till blaserad goddagspilt. … von Mayenburgs pjäs slutar abrupt i ett sceniskt hårt visuellt ackord, det gör skådespelarna snyggt. … Att Teaterboulage under sitt jubileumsår väljer att visa framfötterna genom att spela europeisk samtida dramatik är vitalt och lovande.”
ÅU/A-C. Snickars, 26.10.2017”Pintatasolla näytelmä irvailee kauneusleikkauksille ja ulkonäkökeskeisyydelle, mutta syvemmältä nousevat perusinhimilliset pohdiskelut identiteetistä, mistä se rakentuu ja kuka sen määrittelee. Kyse on myös hyväksytyksi tulemisen tarpeesta ja keskeisimmästä olemassaolon kysymyksestä: kuka minä olen. Näytelmän kliimaksi onkin ilman muuta lopun minän ja minän dialogi. Muodonmuutoksen teemasta rakentuu napakka, mustaa huumoria viljelevä näytelmä, joka Samuel Karlssonin ohjauksessa etenee rivakasti. Koko esitys kestää vain tunnin ja vartin. … Svante Karlsson keskittyy näyttelemään Letteä, muut (Anna Lindström, Ingeborg Spiik ja Tim Eriksson) tekevät kaksoisrooleja, jotka teemaan sopivasti ja absurdin näytelmän hengessä sekoittuvat ovelasti toisiinsa. … Karlsson tavoittaa metamorfoosin kokevaan Letteensä hyvin roolihenkilön kehityskaaren eri vaiheet ilman isoja elkeitä. Ilmeet ja äänenpainot kertovat paljon. Muutkin hahmot rakennetaan ilman suurempaa karrikointia, mutta realismista ei ole kysymys. Koko juttu on kuin unta kliinisen valkoisine lavasteineen, johon säröillä olevat peilit tuovat särmää, ja liioittelevine äänineen. Periaatteessa esitys voisi kääntyä hyvinkin synkäksi painajaiseksi, mutta Paraisilla ote pidetään keveänä ja viihdyttävänä.”
TURUN SANOMAT/I. Haapanen, 26.10.2017
